För omkring 2 000 år sedan kom bantufolk till Östafrika under den stora afrikanska folkvandring som brukar kallas bantuexpansionen. De förde med sig konsten att göra järn och nya, mer avancerade politiska system.
De första européerna som angjorde Zanzibar var portugiser, som under en tid hade kontrollen över ön. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Under Omans styre anlades de stora kryddplantagerna på ön. Man handlade också med elfenben och slavar. Ön kom att bli navet i slavhandeln över Indiska Oceanen, med en omsättning på upp till 50 000 slavar årligen. Medan Zanzibar och Kryddöarna utanför den tanzaniska kusten tidigt blev ett nav handeln på Indiska oceanen, förblev det östafrikanska inlandet mer isolerat.
På 1700-talet immigrerade massajer norrifrån till södra Kenya och norra Tanzania, och under 1800-talet var massajriket en regional maktfaktor. Zanzibar erövrades av Tyskland i slutet av 1800-talet, och var en del av det tyska protektoratet Tyska Östafrika från 1885 till 1890, då ön kom under brittiskt protektorat i utbyte mot att Storbritannien lämnade ön Helgoland i Nordsjön till Tyskland genom Helgoland-Zanzibar-fördraget.
Tanganyika koloniserades av tyska erövrare som Tyska Östafrika mellan 1886 och 1919. Karl Peters (1856–1918) förhandlade fram ett fördrag med hövdingar i området mellan floderna Rufiji och Pangani. De gav honom makt över området ”för all framtid”. Området utgjorde norra hälften av nuvarande Tanzania, Burundi och Rwanda. Efter hand tog tyska staten över. Efter första världskriget erövrades det av motståndarna och delades upp mellan Portugal, Belgien (Rwanda och Burundi) och England. 1922 fick England Tanganyika som mandatområde av NF. Tanganyika blev självständigt från brittisk ockupation den 9 december 1961 och Zanzibarblev självständigt den 19 december 1963. Den 26 april 1964 bildade Tanganyika och Zanzibar Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar som bytte namn tillFörenade republiken Tanzania den 29 oktober 1964.
Julius Nyerere, landets ledare efter självständigheten 1961, utfärdade 1967 Arushadeklarationen, som innebar att landet skulle präglas av jämlikhet, socialism och självförsörjning. Jordbruksmarken skulle kollektiviseras inom vad som kallades Ujamaa. Denna inhemska form av kommunism ledde till ökande fattigdom, vilket efter Nyereres avgång 1985 stod klart även för regimen.[källa behövs] Liberaliseringar skedde och 1995 tilläts oppositionspartier ställa upp i valen.
Zanzibar som är en autonom del av Tanzania väljer sin egen delstatspresident. Kring de val som hållits sedan 1995 har det förekommit omfattande demonstrationer, även med dödsoffer, och valproceduren har av internationella valobservatörer bedömts som inkorrekt. Zanzibars president hör till samma parti (CCM) som unionspresidenten.
Källa: Wikipedia
